Snart sämst i klassen

För många år sedan betraktades Sverige som det jämlikaste landet i världen. Många riksdagsval har vi deltagit i som trogna väljare, sedan dess. En av de viktigaste skälen till att jag började engagera mig politiskt, var just vårt unika samhällssystem, som genom mångårigt reformarbete via politiska beslut, lyckats skapa ett relativt jämlikt samhälle. Klyftorna mellan högavlönade och de allra sämst betalade mäniskorna kunde jämnas ut med aktiv politik. Detta var spännande, tyckte jag. Och det tycker jag fortfarande trettiofem år senare.

Men det är uppenbart att dagens regering inte tycker att det är lika fascinerande. Förmodligen gör inte en majoritet av väljarna det heller. För annars skulle den senaste veckans tydliga rapport från SCB väckt stora svarta rubriker och demonstrationer skulle ha genomförts i alla större städer. Rapporten säger nämligen att klyftorna mellan dem som har och de som inte har ökar markant. Den tiondel av befolkningen som har mest har lyckats få ca 100 000kr mer att leva av än den tiondel av befolkningen som har minst. Det är räknat under ett inkomstår. Skillnaderna har stegvis ökat mellan åren 2005 0ch 2010.

Ser du som läsare något samband, mellan den förda politiken och detta nedslående resultat? Är det månne besluten om jobbskatteavdrag  kombinerat med sänkt a-kassa och allt fler utförsäkrade som påverkat denna utveckling. Eller kan det vara fler arbetslösa och lönedumpning kanske?

Det kanske inte bara är den svenska skolan som tycks vara på väg bakåt. Inom fördelningspolitiken är Sverige snart sämst i klassen. Ett land som tidigare kunde visa upp ett jämlikt samhälle som förebild för andra.