De starka visar sin rätta sida

Nu har ledarna för Europas förenta stater, det vi kallar för EU, samlats än en gång och bestämt regler för hur de små och svaga länderna inom pakten ska styras. Ett regelverk som också ger hela den stora mäktiga unionen rätt att ge sanktioner till de länder som inte orkar följa kraven. När Europa går mot en direkt ekonomisk tillbakagång så skruvar de stora starka ledarna från Tyskland och Frankrike åt tumskruvarna och kräver återhållsamhet och gigantiska nedskärningar i de små ländernas budgetar. Ett direkt kontraproduktivt handlingssätt; spiralen fortsätter istället ännu mer nedåt för exempelvis Portugal och Grekland. Och Sverige med Europas ”bäste” finansminister Anders Borg , följer givetvis med i strömmen av domare som vill bestraffa  greker, irländare och portugiser.

För några år sedan var tonläget ett helt annat från Tyskland och Frankrike. På den tiden var det dessa två länder som ”syndade” , det vill säga inte klarade av att följa regelverket med budgetdisciplin och låg statsskuld. Men då var det fel på regelverket, sa man och vägrade följa de gemensamma reglerna.

Frågor man bör ställa sig är; Har Europa förenats i en politisk union? Eller har man bara, i det som skulle vara det stora fredsprojektet, ökat de mäktigaste ländernas makt ytterligare?

Var fanns ni, när det blåste storm kring Juholt?

Den största och grövsta häxjakten genom tiderna på en politiker är nu avslutad. Håkan Juholt har lämnat hetluften, självmant ser det ut som. Ingen politiker är ofelbar, kanske allra minst Håkan Juholt. Men det drev som han fick utstå, saknar motstycke. De fel han begick kan inte på något sätt ha varit avgörande för hans korta historia som partiledare.

Hyresaffären fick åklagare lägga ner på grund av avsaknad av regler. Ministrarna Sten Tolgfors och Tobias Billström , hade gjort likadant  och ingen uppmärksammade deras affärer. Brist på faktaunderlag sägs vara ett annat problem hos honom, men alla politiker överdriver vissa uppgifter, just för att förstärka sin egen retorik. Till exempel i mötet i Sälen beskrev Juholt en situation som kommer att uppstå i försvarspolitiken framöver om regeringen inte lyssnar på oppositionen. Varför ställde ingen journalist följdfrågan :” hur kan SD styra försvarspolitiken , de satt ju inte i riksdagen 2009”? Då hade givetvis Juholt förklarat vad han egentligen menade. Och det han menade var att regeringen har rivit alla broar med S för bredare uppgörelser framöver. Då återstår det ju bara för regeringen att luta sig mot SD. En drastisk retorik, men inte felaktig. Men ingen journalist ville ställa den frågan därför att den hängde inte ihop med medias dramaturgi.

Det stora misstag som Håkan Juholt gjorde var frågan kring Libyen. Där skulle han givetvis aldrig gett uttryck för en egen uppfattning innan han förhandlat klart med regeringen. Men ett sådant misstag kan ju inte betyda att han skulle behöva avgå.

Men min stora undran och fråga i dag är: var fanns ni som var närmast ledningen i partiet när det blåste som värst ? Hur mycket gick ni i försvar för er partiordförande? Jag har i alla fall inte hört många uttrycka något stöd och förklaringar för det som inträffade när media körde igång sin jakt. Ni kröp undan från första början. Var fanns Sven Erik Österberg , Elvy Söderström  och Mikael Damberg  m fl ?

Det är helt uppenbart att det här har varit en kamp mellan höger och vänster i partiet. Nu är den som lyfte rättvisefrågorna borta och nu är väl vägen öppnad för någon akademiker från innerstan i Stockholm, som Göran Greider så träffande uttryckte sig .           

Politikerna får säga nej

Igår beslöt byggnadsnämnden i Katrineholm att avslå byggnadslov för Floda friskola i Lövåsenområdet. När jag för många år sedan lärde känna Eric Liljencrantz var han en ungmoderat som ifrågasatte allt som gjordes av kommunen. All myndighetsutövning var av ondo och den begränsade individens frihet, pläderade han. Nu är det annat ljud i skällan, som ordförande i byggnadsnämnden följer Liljencrantz allt som de utövande tjänstemännen skapar åt honom.

Det går rent formellt inte att klandra nämndens beslut i frågan om bygglov för Floda friskola. Man följer slaviskt de regler som har satts upp för området på Lövåsen. Men då frågar jag mig varför vi har politiker i en nämnd som inte kan göra politiska avväganden i en angelägen fråga och därmed göra avsteg och andra rent politiska tolkningar av ett ärende. Om allt de kan besluta om redan är begränsat av ett förutbestämt utrymme rent tolkningsmässigt så behövs ju inte politiken. Så meningslöst. Varför har inte byggnadsnämnden då gett tjänstemännen delegation på att fatta sådana beslut själva.

Politik är att vilja, sa Olof Palme. Jag tror inte Erik Liljencrantz har läst något av honom eller några utskrifter av hans tal eller för den delen. Jag begär inte det eller. Men kanske är det på sin plats att påpeka att politiker faktiskt FÅR gå emot ett förslag från tjänstemännen. Det är inte särskilt ovanligt och inte heller modigt på något sätt. För ibland kan det vara helt nödvändigt. En politiker har faktiskt ett ytterligare uppdrag än att slaviskt följa en regel till sista kommatecknet. Uppdraget är att värna och möta människors behov och önskningar i samhället som de själva är en del av.

Så vad beror då detta besynnerliga beslut på? Kan det vara att moderata politiker inte vill ha Floda friskola ? Är den politiska agendan fortfarande att Floda skola ska krossas till varje pris ? Det är i så fall det mest unika lappkastet i den moderata politiska historian. Eller förstår inte politikerna i nämnden att de kan ta politiska beslut som går emot ett tjänstemannaförslag?           

Fattiga ska spara i fonder

Den nya centerledaren, Annie Lööf, har inte riktigt kommit in på spelplanen ännu. Det är fortsatt trögt för centern i opinionsmätningarna. Och inte stiger väl siffrorna uppåt särskilt mycket genom det utspel som hon gjorde i veckan. Förslaget var att låginkomsttagare skulle få ett förhöjt grundavdrag på sin skatt  om man började spara i t ex fonder. Till hennes försvar skall sägas att hon upptäckt att vi har Europas största skillnad i förmögenhet mellan den rikaste klassen och de fattigaste. Det är ju vacker så, men tror centerledaren verkligen att det första som en låginkomsttagare tänker på är att spara i fonder.  Jag tror att det första han eller hon tänker på är att få pengarna att räcka till hyra, mat och kläder och avgiften till ungarnas fritidaktiviteter. Inte är det någon risk att det blir något över till sparformer som banker och finansinstitut hittar på. Har centerledaren aldrig varit ute i verkligheten? Utspelet är oroande och förvånande. En gång i tiden var centern småfolkets parti.

Det kanske mest oroande är att det inte finns någon opposition som talar klarspråk med Lööf. Var är socialdemokraterna? Det verkar som om partiets kraft endast räcker till att tjafsa inbördes om något gammalt budgetdokument fram och tillbaka. Snälla, finns det ingen som kan ta sig samman inom partiet och börja driva politik igen. Nu behövs det som mest!       

Behandlar kommunen skolföretag lika?

Nu börjar friskoleetableringarna dugga tätt i Katrineholm. Kunskapsskolan är en av flera fristående bolag som vill locka elever i kommunen. Idéerna de vill bygga sin skola på är säkert vällovliga och intressanta för våra barn. Ett alternativ till den kommunala skolan. Jag lämnar den intensiva debatten om vinstintressen i skola och vård där hän just nu. Min fråga går idag till politikerna i Byggnadsnämnden: behandlas alla ansökningar om skoletableringar lika? Ja det vet vi inte ännu.

Saken är den att Kunskapsskolan vill etablera sig i lokaler inom samma kvarter och inom samma område  som Floda Friskola en gång hade planer att göra. Då fick Floda Friskola nobben av den sagda byggnadsnämnden. Det är inom kvarteret Rådmannen som etableringen gäller. Om det skulle vara så att Kunskapsskolan får bygglov, så blir det intressant att få höra argumenten från Byggnadsnämnden denna gång. Min gissning är att Kunskapsskolan redan har försäkrat sig om att det är ok, från den beviljande myndighetens sida. Jag kan knappast tro att en så stor drake som denna koncern, inte förhör sig om möjligheterna innan man går ut och lovar skolstart till nästa höst, om man inte vet att det är grönt ljus för lokalerna.

Om det så skulle vara fallet är en ny politisk skandal under uppsegling i Katrineholm. Nämligen att alla inte behandlas lika. En stor koncern som Kunskapsskolan får klartecken , medan en liten oansenlig skola från landet –Floda – får nobben. För rent logiskt så kan ju inte Byggnadsnämnden vända på argumenten för ett bifall denna gång , när allt var fel förra gången. Då handlade om en för dålig yttre miljö för barnen och för mycket trafik  ute på gatan . Det borde vara samma förhållanden och samma argument nu.

Det ska bli intressant att följa den beslutsprocessen från myndighetens håll denna gång. Vi får se hur det går. Jag sätter en slant på att Kunskapsskolan får bygglov.      

Snart sämst i klassen

För många år sedan betraktades Sverige som det jämlikaste landet i världen. Många riksdagsval har vi deltagit i som trogna väljare, sedan dess. En av de viktigaste skälen till att jag började engagera mig politiskt, var just vårt unika samhällssystem, som genom mångårigt reformarbete via politiska beslut, lyckats skapa ett relativt jämlikt samhälle. Klyftorna mellan högavlönade och de allra sämst betalade mäniskorna kunde jämnas ut med aktiv politik. Detta var spännande, tyckte jag. Och det tycker jag fortfarande trettiofem år senare.

Men det är uppenbart att dagens regering inte tycker att det är lika fascinerande. Förmodligen gör inte en majoritet av väljarna det heller. För annars skulle den senaste veckans tydliga rapport från SCB väckt stora svarta rubriker och demonstrationer skulle ha genomförts i alla större städer. Rapporten säger nämligen att klyftorna mellan dem som har och de som inte har ökar markant. Den tiondel av befolkningen som har mest har lyckats få ca 100 000kr mer att leva av än den tiondel av befolkningen som har minst. Det är räknat under ett inkomstår. Skillnaderna har stegvis ökat mellan åren 2005 0ch 2010.

Ser du som läsare något samband, mellan den förda politiken och detta nedslående resultat? Är det månne besluten om jobbskatteavdrag  kombinerat med sänkt a-kassa och allt fler utförsäkrade som påverkat denna utveckling. Eller kan det vara fler arbetslösa och lönedumpning kanske?

Det kanske inte bara är den svenska skolan som tycks vara på väg bakåt. Inom fördelningspolitiken är Sverige snart sämst i klassen. Ett land som tidigare kunde visa upp ett jämlikt samhälle som förebild för andra.